Istället för att gå och slinga håret dyrt hos frissan, då semesterkassan började tryta, lyckades jag med lite övertalning få min man att göra en insats och agera frisör. Efter en tur till ICA med lite blekmedel med mig hem, satte vi igång. Nu skulle jag bli semesterfin. Det skulle vi nog inte ha gjort…
Chockad såg jag i spegeln hur håret blev mer och mer orangea. Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig och dessutom blev det fläckigt… Bara en dag kvar innan vi skulle åka vidare med några vänner och campa. Och dessutom en lördag. Inte helt lätt att få tag i någon frisör som kunde rätta till misstaget med så kort varsel i semestertider. Ringde desperat runt till flera salonger, men till slut kom jag fram till en räddande ängel och fick en tid om jag kunde komma nu på direkten. Jag slängde mig iväg.
Väl där fick jag några tidningar och den vanliga frågan ”och vad jobbar du med då” och jag började berätta. Det visade sig att kvinnan mycket väl kände till Erikshjälpen då hon under flera år stöttat vår verksamhet, både som fadder och månadsgivare. Och hon berättade att hon verkligen blev illa berörd när hon fick höra talas om utsatta barn och hur viktigt och bra det kändes för henne att hjälpa till.
Hon berättade även att hon var bedrövad över att hon delat ut 20 ”bli månadsgivare-lappar” till sina vänner, men enbart en av vännerna hade hakat på. Om man ser det på det sättet är det lätt att gräva ner sig, 19 personer som väljer att inte dela med sig av sitt, i många fall, överflöd. Men tänk om alla våra månadsgivare och faddrar skulle rekrytera en vän, tänk hur många barn vi då skulle kunna hjälpa med en fördubblad verksamhet.
Jag är glad att jag kunde berätta för henne hur värdefull varje insats är och däribland hennes, det jag själv sett och hört från våra projekt, vilken nytta små medel gör och om förvandlade liv. Hur ett barn med utbildning kan få helt ändrade livsförutsättningar, inte bara för sig själv, utan för hela sin familj.
Kanske känner just du nån som skulle vilja vara med och stötta vårt arbete?
Inte nog med att jag lättad kunde konstatera att håret sakta återgick till sin normala hårfärg, jag fick träffa en fin människa som berikade tillvaron. Men det kommer nog att dröja innan jag vågar färga håret själv igen.
