Sitter i båten mitt ute på den lilla sjön. Kvällen är, som de flesta denna sommar, ljum och stilla. Vattnet under mig är svart. Det ser nästan ut som tjära. Så faller en droppe vatten från en vilande åra. När den slår i vattenytan bildas en ring. Och en till. Och en till.
Av en enda liten droppe bildas otaliga ringar som fortplantar sig ut över sjön. Ytan blir inte så stilla igen som den var. Efter den första droppen följer fler. Snart krusar sig hela den tjärsvarta vattenytan. Jag blinkar till och vaknar ur min fundering. Det är dags att fortsätta hemåt. Kanske kan det ändå bli en fisk på kroken innan vår gamla eka når bryggan igen.
De där dropparna som jag iakttar i båten illustrerar det uttryck som vi så ofta använder. Att något ger ringar på vattnet. Något sker eller något görs som skapar ett avtryck, som fortplantar en energi och som gör att saker och ting förändras och inte blir desamma igen.
För en tid sedan satt jag på tåget söderut mot Malmö. Jag skulle träffa författaren och föreläsaren Jonas Helgesson för en intervju till Erikshjälpens tidning. (Du möter Jonas i nästa nummer av tidningen. Håll utkik!)
Ett kort stopp i Eslöv gav mig chansen att ta en rask promenad i väntan på nästa tåg.
Jag gick Bryggaregatan från stationshuset. Vek av till höger in på Södergatan och kom strax fram till Stora torget. Knappt hade jag hunnit svänga höger igen förrän jag nästan sprang in i en liten lastbil som stod parkerad vid porten till ett av stadens hotell.
Lastbilen fångade mitt intresse och jag ville, trots att tiden var knapp innan jag skulle hoppa på nästa tåg, få växla några ord med dem som nu lastade möbler på flaket. Lastbilen kom från Erikshjälpen Second Hand. Per och Linda berättade för mig att hotellet skulle stänga. Att det skulle bli lägenheter i fastigheten och att inventarier som sängar och bord, porslin, täcken och kuddar skänkts till Erikshjälpen. Sakerna skulle säljas för att, som alltid, bidra till Erikshjälpens arbete för barn i Sverige och runt om i världen.
Att vara del av en folkrörelse som Erikshjälpen är spännande. Det är lite som att vara den där droppen som faller från åran. Jag har inget hotell att ge bort. Inte så många sängar eller bord heller för den delen. Men jag brukar alltid ha en kasse ”på gång” till Erikshjälpen med sådant som jag inte längre behöver. Det räcker för att jag denna dag ska känna samhörighet. När jag småspringer Köpmansgatan tillbaka till stationen är jag barnsligt upprymd. Tänk vad ett litet varv runt kvarteret hade att bjuda på!
Dropparna, allt det vi – i olika omfattning – gör tillsammans, bidrar till Erikshjälpens viktiga arbete för barnen. Det vi gör skapar ringar som fortplantar sig. De sätter saker i rörelse och bidrar till utveckling. En del saker blir aldrig som de varit igen.
En ring sprider insikten om att även tjejer har rätt att gå i skolan. En annan att könsstympning faktiskt går att stoppa – bara någon vågar vara först att säga nej. En annan ring berättar att alla barn är lika mycket värda. Att alla barn har rätt att känna trygghet och att det är vi vuxna som bär ansvaret att skydda dem.
Genom att vara del av något större bidrar du och jag till att viktiga saker sker.
Monica Samuelsson
Redaktör för Erikshjälpens tidning