Dans gör skillnad

Allt sedan barnsben har jag utövat dans. Det är min stora passion i livet. Dansen har varit min vägledare och gett mig möjligheter som jag knappt trodde var möjliga. Att som praktikant få resa med Erikshjälpen till staden Mbarara i Uganda och rehabiliteringscentret Amagara Masya för gatubarn är en av dom.

Men som inom alla estetiska yrken är det lätt att tvivla på sig själv. Kanske hade också ens föräldrar och samhället runt omkring önskat att man valt ett tryggare yrke än det som professionell dansare och danspedagog.

I Sverige har breaking (breakdance), som är en del av hiphopkulturen, dessutom fått ett oförtjänt dåligt rykte. Men, som gatubarnen i Mbarara har förstått, ger dansen gemenskap, skratt och kärlek. En stund av lycka och en rast från allt det jobbiga.

Mitt jobb som danspedagog har aldrig varit mer givande än här på Amagara Masya eller bland gatubarnen i och ungdomarna i huvudstaden Kampala. Att hitta ett tyst gathörn utan musik eller på något köpcenter här i Uganda är ovanligt. Här andas danskulturen och det osar av en kreativitet som vill ut i världen.

Att få arbeta med dessa ungdomar från trasiga och fattiga familjer med svåra trauman, att få se deras driv, nyfikenhet och tacksamhet är stort. Hur de inte tar något för givet utan suger åt sig all kunskap de kan få. Och för att vara ärlig, de har inte haft mycket tillgång till WI FI på landsbygden som de kommer från heller.

I min pedagogik har jag fokuserat på att stärka ungdomarnas självkänsla och att dela med mig av dansens glädje. Kreativitet och personlighet finns redan i deras dans.

Dans är ett universellt språk som bryter barriärer och skapar samhörighet. Jag har tvivlat på min dans och värdet av det. Men jag kommer aldrig att tvivla på dessa barn. Tack för det hopp ni ger mig!

Anna-Karin Åberg, Erikshjälpens praktikant i Uganda