Under mina år som student har jag spenderat åtskilliga timmar i biblioteket läsandes om olika teorier kring ekonomisk utveckling, biståndsarbete och mänskliga rättigheter. Att sitta hemma framför sin dator och läsa om beslut och program som påverkar människor långt, långt bort har för mig många gånger känts rätt abstrakt. I likhet med många andra studenter och unga som också engagerat sig ideellt vid sidan av studierna och donerat till olika organisationer har jag frågat mig själv om mitt ”lilla bidrag” verkligen kommer fram och om det faktiskt gör skillnad.
I jakt att ta reda på hur biståndsarbete fungerar i praktiken och hur man kan vara säker på att ens bidrag bidrar till att göra skillnad begav jag mig i februari till Uganda för att göra praktik på Erikshjälpens regionkontor för Östafrika. Regionkontoret ligger i Ugandas huvudstad Kampala och kontorets huvudsakliga uppgift är att arbeta med uppföljning och utvärdering av de lokala projekt och partnerorganisationer som Erikshjälpen stödjer runt om i Östafrika. Med andra ord arbetar personalen här med att säkerställa att Erikshjälpens pengar hanteras på rätt sätt och att projekten bidrar till att förbättra utsatta barns situation och rättigheter utifrån Erikshjälpens mål och vision.
Efter att ha spenderat två månader här på kontoret (tänka sig att halva praktikperioden är förbi nu) kan jag redan se många fördelar för en svensk organisation som Erikshjälpen att ha ett kontor på plats och inte bara i Sverige. På kontoret arbetar lokal personal som har en förståelse för den kulturella kontexten, vilket innebär att de kan föra mycket närmre dialog med partnerorganisationerna än vad som kanske skulle vara möjligt att göra direkt från Sverige. Enkla saker så som att personalen på kontoret ibland talar samma språk som personalen på de lokala organisationerna, bara är ett telefonsamtal bort och regelbundet åker på besök till organisationerna gör att de kan utveckla en nära relation. Under praktiktiden har jag fått chansen att besöka flera av de lokala organisationer som Erikshjälpen arbetar med här i Uganda. Under dessa besök har jag med egna ögon fått se vad Erikshjälpens stöd, samt dina och mina små bidrag, faktiskt gör för nytta!
En av de skillnader som blev extra påtaglig för mig var när jag träffade barn som bor på gatan i staden Mbarara i västra Uganda. På gatan lever barnen ett tufft liv. Många utsätts för övergrepp och de flesta är beroende av droger. En av mina första tankar var att barnen nästan inte såg ut som barn längre, utan som tomma skal. En grupp av dessa barn har fått möjligheten att bo heltid på Amagara Masya, ett rehabiliteringscenter för gatubarn som drivs av Redeemed Church och stöds av Erikshjälpen. När jag besökte centret hade barnen bara varit där några veckor men jag slogs direkt av vilken skillnad det var mellan dem och barnen som fortfarande bodde på gatan. Barnen på centret var fria från droger, glada, lekfulla, energiska och hoppfulla om framtiden. De var vanliga barn igen helt enkelt. Tänk om alla gatubarn skulle få möjligheten att komma till ett sådant center!
På Bussi Island, en vacker ö i Victoriasjön, har jag träffat barn som älskar att gå i skolan och har stora drömmar om att bli läkare och forskare i framtiden. I skolan får de dessutom lära sig om självförtroende, aktivt deltagande och vad de har för rättigheter. Utan Erikshjälpens stöd till Bussi Junior School är det sannolikt att många av dessa barn tyvärr aldrig skulle gått i skolan utan istället tvingats arbeta. En pojke jag pratade med berättade att han känner sig fri och självsäker när han är i skolan, något han inte trodde han skulle känna sig om han hade varit tvungen att arbeta.
I staden Masaka pratade jag med en ung flicka som tidigare arbetat som hushållerska eftersom hennes mamma inte haft råd att betala hennes skolavgift. Arbetet var mycket fysiskt ansträngande och gjorde ofta att hon fick ont. Tack vare organisationen Child Restoration Outreach (CRO) arbete med barnskyddsgrupper i området så uppmärksammades detta och flickan fick istället möjligheten att spendera dagarna på CRO:s rehabiliteringscenter. Flickan berättade för mig att hon nu känner sig som ett vanligt barn och att hon mår mycket bättre av att få äta mat, tvätta sig och umgås med andra barn på centret. Efter rehabiliteringsprocessen kommer hon att få möjligheten att återförenas med sin familj och delta i yrkesförberedande träning för att på så sätt få bättre framtidsutsikter.
Efter att ha lyssnat på barnens historier har jag fått en större förståelse för hur viktigt och effektfullt biståndsarbete kan vara. Tack vare de projekt som Erikshjälpen stödjer får dessa barn en ökad möjlighet att förverkliga sina drömmar, eller att ens börja drömma igen. Under besöken till de olika organisationerna har jag också insett att det finns många utmaningar kopplade till rättighetsbaserat arbete som är svåra att föreställa sig från ett bekvämt bibliotek i Sverige. Självfallet skulle man önska att allt arbete alltid gick enligt planerna men sanningen är att det finns många saker som kan försvåra rättighetsbaserat arbete, som exempelvis kulturella attityder och infrastrukturproblem. Det är här regionkontoret spelar en viktig roll då personalen på plats är experter på att identifiera problem och hjälpa till med lösningsförslag samt att fungera som en länk mellan organisationerna och huvudkontoret i Sverige.
Även om jag spenderar en relativt kort tid här i Uganda känner jag att jag fått svar på många av de frågor jag ställde mig innan jag reste hit. Genom kontinuerlig uppföljning och utvärdering av lokala projekt och partnerorganisationer kan en svensk organisation som Erikshjälpen säkerställa att allt bistånd kommer fram och används på de sätt som förväntas. Alla bidrag, stora som små, hjälper tillsammans till att sakta med säkert förbättra situationen för många barn som lever i utsatthet.
Fredrika Moberg