Det var en gång ett land. Vi kan kalla det Faso. Landet hade styrts av samma president i 27 år. Varje gång det hölls val i detta land såg den sittande presidenten till att han vann.
Nu skulle det snart ordnas val i Faso igen. Fler och fler av landets invånare började prata om att det nu ändå var dags för en ny president. Lite omväxling kan ju inte skada, tyckte de.
Men det tyckte inte mannen som hade suttit vid makten i 27 år. Egentligen fick han inte ställa upp som kandidat igen men han föreslog då att reglerna skulle ändras så att det blev möjligt. Det skulle han inte ha gjort. Den här gången tröttnade Fasos invånare. Nu hade de fått nog av Samma Man vid Makten i 27 År.
För den som vill veta hur det gick i första delen i den spännande sagan om Faso finns upplösningen här. Under den senaste veckan har ett nytt dramatiskt kapitel skrivits i denna faktiskt alldeles sanna historia om landet i Västafrika som egentligen heter Burkina Faso och där Erikshjälpen driver flera viktiga projekt sedan många år tillbaka.
Alla vi som älskar Burkina Faso har kastats mellan hopp och förtvivlan under veckan som gått. Det har varit ett stort politiskt drama. Visserligen i skuggan av den flyktingkris som sent omsider fått oss här i Europa att öppna våra hjärtan och som, med all rätt, upptar så mycket av våra tankar och känslor just nu. Samtidigt kan det som just nu händer i Burkina Faso bli avgörande för möjligheterna till fred, demokrati och utveckling i många länder på den afrikanska kontinenten under de närmsta åren. Och i detta finns förstås också en stark koppling till flyktingströmmarna i världen eftersom de har sin grund i konflikter, fattigdom och bristande fri- och rättigheter.
Under det år som har gått sedan Burkina Fasos befolkning genom stort mod och fantastisk beslutsamhet lyckades sätta punkt för 27 år av En och Samma Man vid Makten har landet förberett sig för val. Nu var det snart dags: den 11 oktober 2015 skulle landets röstberättigade gå man och kvinna ur huse för att rösta i vad många hoppades skulle bli de första verkligt demokratiska valen i landets historia. Men så över en natt grusades förhoppningarna när en liten klick militärer som stått den gamle presidenten nära gjorde statskupp. De kidnappade bokstavligen president, premiärminister och därmed ett helt folk som så länge gått och väntat på att få välja sina egna ledare fritt och demokratiskt.
Mycket dramatiska dygn har följt sedan dess. Gatorna i huvudstaden Ouagadougou, liksom alla andra större städer runtom i landet, fylldes av protesterande människor. Precis som förra året när ”En och Samma Man vid Makten” till slut fick erkänna sig besegrad av folkviljan. Ett tag såg det ut som om kuppmakarna skulle få som de ville: spolierade val och grusade förhoppningar om verklig demokrati i Burkina Faso. Men ganska snart fick militärjuntan inse att de inte kunde stå emot 17 miljoner människor som längtat i snart 30 år efter förändring.
Efter dramatiska förhandlingar har interimspresidenten återinsatts, val ska hållas om än lite senare än planerat. Kuppledaren har offentligt bett om ursäkt och beklagat det som hänt. Än finns olösta frågor men det verkar som om Burkina Fasos beslutsamma folk ännu en gång har visat världen att det inte går att manipulera och missbruka makt hur som helst.
Varför är då det som händer i Burkina Faso just nu så viktigt? Jo, därför att miljontals människor i andra länder på den afrikanska kontinenten, och deras ledare, sedan länge håller ögonen på det som händer i Burkina. Efter att Burundis president nyligen lyckats med att omväljas, trots att han redan suttit de två tillåtna mandatperioderna, är förväntningarna på Burkina Faso ännu högre: Om folkviljan verkligen får segra här kan det ge hopp och kraft åt många andra på den afrikanska kontinenten som längtar efter rätten att få välja sina egna ledare. Jag hoppas att vi under lång tid framöver kommer att prata om Burkina Faso som landet där den nya demokratiska vågen i Afrika startade.
På bilden: Ibrahim, ledare för en av barnklubbarna som Erikshjälpen stöttar i Satiri i västra Burkina Faso. Kanske en framtida presidentkandidat?