Fear the walking dead är titeln på en tv-serie om zombieapokalypsen*. Serien startade tidigare i år och jag minns hur trailern visade hur poliser skjuter på en ensamvandrande zombie och hur de skjuter på en människa med zombie-smittan. Man såg personen gå med blodigt linne, hängande armar och huvud. Det skulle lika gärna kunnat vara en ensam, oskyldig människa de skjuter på, men eftersom jag visste i mitt huvud att det är en zombie reagerade jag knappt på övervåldet. Vem är det som har blivit en zombie egentligen?
Våldet kan bytas ut mot underhållningens syn på droger. Vi skrattar åt filmscener där skådespelarna är påverkade av droger och missar hur vi själva blir påverkade.
Avsmaken jag känner för glorifierande av droger och våld är något jag önskar att jag kände oftare. Men det är som repliken i en av alla krigsfilmer från Hollywood – ”det läskiga är inte när man känner något efter morden, det läskiga är när man slutat känna”. Det här inlägget kan avslutas med samma ord som det började: Fear the walking dead. När vi inte reagerar på övervåldet och drogromantiken i filmer och tv-serier – då har vi i underhållningens namn själva blivit zombies.
*Fotnot. Zombies är en myt som utvecklats från bland annat voodookulturen. Enligt myten är en zombie oftast en människa som dött och lever igen, för att sedan bli besatt av att jaga och äta andra människor. Zombies har blivit allt vanligare i skräck- och actionfilmer.