Mitt ute i trädgårdslandet ser jag honom. Alashan. Han står och vattnar i landet med sin vattenkanna. Han ler ett tandglest leende. Kläderna är säckiga och slitna och han har inget på fötterna. Men han strålar med hela ansiktet. Han och invånarna i hans by har numera mat för dagen. De dricker friskt vatten och barnen får gå i skolan. Han utstrålar stolthet och glädje.
Vi befinner oss i den lilla byn Guinsi, cirka en timmes skumpig bilfärd utanför Parakou i västafrikanska Benin. Det är en liten by, ganska utspridd utan en direkt bykärna. I ett litet plåtskjul får barnen just nu undervisning. Standarden är väl inte precis som våra svenska skolor, med jordgolv och inga toaletter. Men det skyddar i alla fall mot regn och värme. Och varmt är det, nästan 40 grader och hög luftfuktighet. Barnen sitter på bänkar. Här får de lära sig läsa och räkna. Kunskaper som gör att de kommer att få bättre chanser i livet.
För inte länge sedan var det inte många barn som kunde gå i skola här. De var tvungna att hjälpa sina mammor med hushållet och att bära vatten. Allt för att familjen skulle få en liten inkomst och mat för dagen. De drack smutsigt dammvatten och blev ofta sjuka. Det var då. Innan de fick hjälp.
Människorna i den här byn har fått en egen brunn. De dricker nu friskt vatten och håller sig därmed mycket friskare. Ett nytt bevattningssystem, som leder vatten från dammen ut på fälten, underlättar deras vardag. Det gör att de får mycket mer att äta, så det räcker och blir över, då de även har fått odlingsredskap, att bättre ta till vara på grödorna. De har nu råd att låta barnen gå i skolan istället för att behöva arbeta för att bidra till inkomsten!
Byledaren blir ivrig när jag kommer. Han vill att jag tar en bild på honom tillsammans med skylten.
Det tar tag i hjärtat. Tänk att vi som organisation, genom alla generösa givares hjälp kan göra skillnad för de här människorna. Inte bara idag, utan även för kommande generationer. Med deras egna hårda arbete och vilja att förändra har de nu fått bättre förutsättningar.
Så svar på frågan, som många av oss ställer oss – om pengarna verkligen kommer fram. Och om de nu verkligen kommer fram – gör de någon skillnad. Jag önskar du hade varit med mig på fälten och fått uppleva det med egna ögon. Det gör mer skillnad än du kan ana.
Text och foto: Hanna Blixt