Gick upp ganska tidigt för att hinna med en promenad innan dagens möte med Food for Africa, Malawi. Känner inte till Blantyre så väl och gick därför ganska planlöst, inbillade mig att mitt lokalsinne funkade även på södra halvklotet. Gick halvbra, snurrade lite, konstaterade att gatunätet måste vara ”snett”, insåg att mitt lokalsinne är kasst men kom till slut tillbaka till konferenscentret där jag bott de senaste dagarna. Väl tillbaka duschade jag och tog på mig rena kläder, kändes lyxigt då min väska varit borta i tre dagar. Ska inte klaga eftersom flygbolaget gav ersättning så jag kunde köpa några skjortor, enda problemet att det inte fanns några kalsonger i butiken… Fick helt enkelt ransonera kalsongbytandet en aning.
Efter duschen åt jag den obligatoriska omeletten och förberedde mig inför mötet. Idag gick vi igenom organisationens finansiella administration och policies. Kanske inte lika spännande som att vara ute i projektet men minst lika viktigt. Efter att tillsammans ha gått igenom hela cykeln, från Erikshjälpens utbetalning till utdelning av fröer, kunde vi konstatera at organisation har ett bra system. Men var alla samtidigt överens att det även fanns delar som kunde bli ännu bättre. Genom att arbeta vidare med frågor kopplat till styrelsens roll och organisationens medlemsbas hoppas vi nå ytterligare några steg under 2013.
När mötet var över gick vi tillsammans till en restaurang. Under middagen diskuterade vi fotboll, varför svenskar frågar ”– hur mår du?” när det inte har tid att lyssna på svaret och varför Malawier har svårt att skilja på L och R. Högt och lågt helt enkelt…
Under resorna till projekten är ingen dag den andra lik. Ena dagen träffar man människor och ser situationer som inte på något sätt är värdiga, andra dagar har jag fått möjligheten att se hur något av projektet bidragit till förändrade liv för människor. Och vissa dagar är som idag, fyllda med möten och diskussioner kring administrativa rutiner.
Kanske gav denna text en liten inblick i en vanlig ovanlig dag på projektbesök.