Efter 10 timmar på flygplatsen i Delhi började jag känna mig som Tom Hanks i filmen The Terminal. Mannen i filmen upptäcker plötsligt att hans land upphört vilket innebär att passet är ogiltigt, han blir kvar på flygplatsen i flera år. Anpassar sig till situationen och skapar en vardag mitt bland alla människor som passerar genom hans vardagsrum.
Funderar på om denna förmåga att anpassa sig är bra eller dålig…
Visserligen ett sätt för människor att stå ut med en orättvis värld, men samtidigt kanske en av anledningarna till att vi fortfarande inte blivit tvungna att rätta till den skevhet av resurser som präglar vår tid.
Jag tror dock att vi går en ny framtid till mötes, människorna i utvecklingsländerna kommer inte acceptera dessa orättvisor hur länge som helst. I hela världen blir människor alltmer medvetna om sina rättigheter och därmed ovilliga att acceptera status quo.
Frågan är om vi är beredda att stå vid deras sida när världen förändras?
Till sist vill jag poängtera att det absolut inte gick någon nöd på mig! Jag drack kaffe, åt lite mat, bytte kafé, drack kaffe, skrev blogginlägg, gick på toa, skrev reserapport, drack kaffe och tittade på indiska nyheter utan ljud. Men visst var det skönt att till slut sätta sig på planet för fortsatt resa hemåt.