Jag är på resa i det svältdrabbade och oerhört torra nordöstra Kenya för att följa upp Erikshjälpens humanitära insatser i området – och förhoppningsvis förstå lite mer och lite bättre. Efter kort beskrivning (på facebook) av det eländiga läget undrade jag var alla politiker tagit vägen? De två kommentarer jag hittills fått; ”you’ll need to put your trust and hope somewhere else” och ”they are away doing politricks”, säger ett och annat!?
Vår nya samarbetsorganisation Womankind har en stark närvaro och förankring i den region i nordöstra Kenya genom vilken vi nu riktar vårt humanitära bistånd. Parallellt med akuta insatser av mat, vatten och hälsovård förbereder vi tillsammans ett långsiktigt förändringsarbete, med fokus på barns rättigheter till en trygg uppväxt. Womankinds förtroende och respekt i regionen har fört den f.d. ledaren för organisationen, Sophia Abdi Noor, ända till Kenyas parlament, till politikens och maktens korridorer. Som ordförande är hon fortsatt starkt engagerad i Womankinds arbete.
Jag kan inte annat än älska Sophia’s och Womankind’s nya kvinnliga ledare Hubbie Hussein’s mix av smittande skratt, ilska och engagemang, när vi tillsammans reser runt i regionen. Ilska över politikers och beslutfattares oförmåga och tröghet till både akuta och förebyggande insatser, omfördelning av resurser, maktmissbruk och korruption, diskriminering. Ilska över att Internationella Röda Korset delar ut rutten majs i området som gör redan utmärglade barn och människor allt svagare. Sophias ilska och engagemang i parlamentet ledde nyligen till en ny lag som förbjuder kvinnlig könsstympning och hon har tilldelats flera internationella utmärkelser för sin kamp för mänskliga rättigheter.
Varken Erikshjälpen eller någon annan organisation kommer någonsin att kunna ersätta eller ta över statens och det internationella samfundets ansvar för sina medborgare. Men vi kan vara med och stödja lokala organisationer som Womankind som mobiliserar och medvetandegör människor på gräsrotsnivå, inte minst för att utmana politiska och religiösa ledares maktmissbruk.
Det är så det har gått till i Sverige och världen när fattigas villkor förbättrats, jag vet inget annat sätt…? Men just i denna stund behöver flickor, pojkar och föräldrar i nordöstra Kenya mat, vatten och hälsovård. Jag lovar att hjälpen kommer fram!