Igår, den 18 december, offentliggjorde Socialstyrelsen en kartläggning och analys över hur stödet för barn med frihetsberövade föräldrar ser ut i Sverige idag. Den visar bland annat att stödet inte räcker till och att det idag är den ideella sektorn som står för mycket av stödet.
Som barnrättsorganisation och en aktör som tillsammans med Göteborgs Räddningsmission, genom verksamheten Solrosen, arbetar för att lyfta dessa barns rättigheter välkomnar vi på Erikshjälpen denna kartläggning.
Socialstyrelsen anser bland annat att insatser, stöd och aktiviteter som erbjuds idag inte fullt ut motsvarar de behov som barnen till frihetsberövade har. Majoriteten av de kommuner som finns med i kartläggningen har varken specifika insatser för målgruppen eller ett utvecklat förebyggande arbete. Kartläggningen slår även fast att det är ideella organisationer som står för mycket av det stöd som erbjuds målgruppen idag, men dessa organisationer, som Erikshjälpen och Göteborgs Räddningsmission, finns ju inte överallt. Kunskaperna behöver öka inom socialtjänstens verksamheter i kommunerna och samverkan mellan kommuner, kriminalvård, polis och andra aktörer behöver utvecklas.
Erikshjälpen, Göteborgs Räddningsmission och BUFFF har länge påpekat det som kartläggningen nu visar. Vi arbetar för att ge stöd till den här, ofta glömda, gruppen barn. Genom verksamheten Solrosen i Göteborg och Borås, Vårsols Familjecenter i Jönköping och Kumulus i Umeå som jobbar med Solrosmodellen ger vi det stöd som många i vårt land inte får tillgång till. Vi vet att barn behöver få konkret och åldersadekvat information om sin och förälderns situation och stöd i att skapa och hålla kontakt med den frihetsberövade föräldern utifrån vad som är lämpligt för barnet.
I ett debattinlägg av Erikshjälpen och Göteborgs Räddningsmission lyfter vi vikten av att Socialstyrelsens kartläggning inte bara blir en kartläggning – utan att den blir ett verktyg till förändring. Kommunerna måste avsätta resurser för detta. Vi vet att barn som har en förälder eller en annan anhörig som är frihetsberövad ofta har många frågor men inte alltid någon att ställa frågorna till. ”Får man älska en förälder som har mördat?”. ”Vad ska jag säga till min fröken?” ”Är det okej att längta efter någon som är kriminell?”. För alla dessa barn och deras föräldrars skull önskar vi och fortsätter vi att arbeta för ett utbyggt stöd där det inte spelar någon roll var i landet man bor eller om man ”har tur” att bli uppfångad av någon i en stödfunktion.
Socialstyrelsens kartläggning visar också att det kan vara lättare för barn till frihetsberövade att vända sig till den ideella sektorn och att formerna för samarbete mellan kommuner och ideell sektor behöver stärkas, för att exempelvis socialtjänsten ska kunna hänvisa till verksamheter som Solrosen. Erikshjälpen, Göteborgs Räddningsmission och fler idéburna organisationer välkomnar nu ett stärkt samarbete och är redo att göra fler insatser. För barnens skull och för hela samhällets skull.
Ann-Sophie Palmér, programkoordinator på Erikshjälpens Sverigeavdelning