I dag sprang jag på min vän Björn här på kontoret. Han jobbar på Svenska Missionsrådet nu. Vi sågs precis. Det fick mig att fundera på vad som händer med engagemanget när man inte ses på sju år.
Jag skulle aldrig kunnat tro att Björn skulle knacka på min axel här på Erikshjälpens huvudkontor.
För flera år sedan var Björn och jag studenter och gick runt på Jönköpings gator och pratade om teologi och mänskliga rättigheter. Vi pluggade nämligen just de ämnena. Jag studerade teologi och Björn pluggade politik och mänskliga rättigheter. Våra samtal ledde till att vi startade en podcast och intervjuade vänner och samtalade om kyrkan, tro, engagemang och politik. Studieförbundet Bilda var med och podden blev bland annat omnämnd i Jönköpings-Posten. Längre än så kom vi inte innan Björn flyttade. Men vårt engagemang för att förena tro och socialt engagemang och mänskliga rättigheter lever kvar.
Björn och jag har följt varandra på håll under åren, mest via sociala medier. Jag började arbeta med insamling på Erikshjälpen. Björn hamnade i Bryssel och EU som politisk rådgivare. Men i dag står han alltså här på kontoret och säger ”Hej!”. Jag blev så överraskad. Björn har börjat arbeta för Svenska Missionsrådet (SMR) som handläggare och administrerar internationella biståndsprojekt och humanitärt bistånd från Sida.
Vi kramade om varandra och knäppte en bild.
Mötet med Björn påminner mig om engagemanget vi hade när vi studerade. Hjärtan som bultade. (och som fortfarande gör det). Vi hade inga anställningar på drömfabriker som SMR och Erikshjälpen men vi hade hjärtan som bultade.
Jag tar med mig en tanke hem i dag när jag släcker lampan och stänger ned min laptop. Hem till blöjbyten och julpyntet som inte kommit upp ännu. Jag tar med mig en hälsning från sju år tillbaka när jag hade oändligt med fritid och ett oskrivet kapitel framför mig. Jag tar med mig det bultande hjärtat. Oavsett anställning och arbetsplats. Oavsett om jag är student eller småbarnspappa. Jag vill vara med och förena tro och liv, engagemang och teologi, mänskliga rättigheter och politik. Det ska mitt hjärta fortsätta bulta – minst i sju år till!