– Det här har man väntat på i tolv år, säger en student inför skolavslutningen.
Eleven är citerad i en lokaltidning nära mig. Jag är tvungen att testa uttalandet på en studentmottagning. Ungdomarna som hör vad jag säger börjar skratta och vi kommer fram till att det nog är så, sista terminen i gymnasiet med sina fester och all förväntan inför avslutning.
Visst är det festligt med skolavslutning och sommarlov. Jag tänker att vi kan vara med och göra så att det verkligen blir så för alla. Jag försöker lära mina barn det genom att vi tar med lite extra blommor till skolgården. Vi kan ju stöta på någon som inte har så många blommor om halsen.
Men vilken framtid är vår? Jag lyssnade på en doktorand som hade gjort en undersökning bland gymnasieelever. När det gällde den egna framtiden så var det en positiv bild som gavs. Studier, jobb och familj i ljusa toner. Drömmar om en bra framtid. Samtidigt menade samma ungdomar att samhällets framtid är nattsvart ur ett miljöperspektiv. Det kommer att bli en miljökollaps. Framtiden för oss alla är alltså mörk men just för en själv tycks den ljus.
I dag fick jag svar på ett par frågor som jag hade ställt till några indiska barn i förskoleåldern. De vill börja skolan på riktigt för att få skoluniform och få lära sig mer. I Sverige har jag hört förskolebarn prata om skolan på ungefär samma sätt. Att börja skolan ska bli roligt för då får man läxor. Fråga en högstadieelev om det är så roligt med läxor. Drömmarna ser lite olika ut beroende på ålder. Men drömmar och tankar om framtiden är positiva när det gäller det personliga.
Gymnasieeleverna i studien var inte omedvetna om vad de kunde göra i miljöfrågor. Men i frågor om rättigheter och jämställdhet kunde de se att världen går framåt. Det var svårt att se när det gällde miljön. Det är kanske där vuxenvärldens stora utmaning ligger. Att visa att det är möjligt att förändra världen. Att inte ge upp att göra de små bra sakerna eftersom det är en del av att påverka de stora frågorna. Det är så barn kan förstå att drömmar kan bli verkliga.
Men barn kan vara oroliga inför framtiden. Det är inte alltid vi snappar upp det ur ett vuxenperspektiv. Lyssna in var oron ligger. Den brukar vara konkret och inte alltid så stor när man väl ringar in den.
Undrar om det inte är så med de flesta av oss vuxna. Vi vet att det är mycket elände i världen men det rör någon annan. Vi är med och hjälper till för att världen ska bli bättre för alla, medan vi kanske tycker att den är rätt så bra för en själv. Även om det är tufft ibland så finns det ju de som har det sämre.