För människorna som bor i Mashuru på Kenyas landsbygd är tillgången på vatten ett av de största bekymren och något som i stort sett alla vi möter här nämner. I regel är det regnperiod två gånger om året, i april och i december, och däremellan följer månader av torka. På grund av bland annat växthuseffekten och El Niño är detta mönster inte längre förutsägbart och ibland kan det gå längre tid utan regn vilket givetvis ställer till med en del problem.
I första hand får människorna här tillgång till vatten genom att samla upp regnvatten från sina tak, via stuprör ner i stora plasttankar, för lagring till de torrare perioderna. Erikshjälpen har också sponsrat många skolor med sådan utrustning (stuprör och vattentankar) för att det ska finnas vatten för barnen på skolan.
Men regnvattnet räcker inte till för både personlig hygien, matlagning, tvättning, städning och som dricksvatten under de långa torrperioderna så det måste kompletteras. Jakten på vatten är en tidskrävande uppgift då man ibland måste gå långa vägar för att få tag på vattnet. Det händer även att barnen måste stanna hemma från skolan för att hjälpa till. Vanligt är att man gräver en djup grop på botten till den torrlagda floden för att hämta upp vatten därifrån. Det händer också att man delar vattenhål med boskap. I båda dessa fall är vattnet smutsigt och medför en hälsorisk på grund av vattenburna sjukdomar. Under torrperioderna är det även brist på vatten till djuren och en del av människorna flyttar runt med sina boskap över stora sträckor i jakt på vatten.
Sedan några år tillbaka finns det ytterligare två alternativ för att få tag på vatten runt Mashuru, nämligen 32 shallow wells (10 stycken är sponsrade från Erikshjälpen) och 6 boreholes (alla sponsrade av Erikshjälpen). Shallow wells är precis som det låter grunda brunnar. De ligger nära floden där grundvattnet finns närmare marken och kräver därför mindre kraft för att pumpas upp, så lite kraft att det räcker med människokraft. Boreholes å andra sidan är mycket djupare och kräver en pump som drivs av el. Efter att Erikshjälpen har sponsrat ett borehole så lämnar organisationen över underhållet och hanteringen av det till människorna i samhället och det finns olika lösningar på detta. På ett borehole vi besökte hade man löst detta genom att låta människor betala för vattnet deras djur dricker. 50 shilling (ungefär fem kronor) per huvud per månad kostar det för boskapen medan människorna hämtar vatten gratis. Pengarna de får in genom detta används för att köpa bensin till generatorn, underhålla utrustningen samt till att betala de personer som ansvarar för boreholet. Under torrperioderna är det 1 500-2 000 hushåll som hämtar sitt vatten på just det boreholet, förutom djuren, och det är långa köer från fem på morgonen till sex på kvällen.
Som svensk, med i stort sett obegränsad mängd rent dricksvatten i kranen hemma, är det svårt att förstå hur mycket tid och energi som går åt till att få tag på vatten här. Vatten som dessutom inte alltid är rent och som medför en hälsorisk. Här på centret där vi bor märks inte vattenbristen av eftersom vi har ett eget borehole som förser oss med vatten. Men bara utanför grindarna gör sig verkligheten påmind. Rent dricksvatten är ett privilegium och inte alls en självklarhet.
Anna Johansson-Strid, Erikshjälpens praktikant i Kenya