Drabbad av sommarlov

Sommarlov. Ett ord som väcker förväntningar och drömmar. Doften av gräs. Att vara ute och leka. Åka på läger och få nya kompisar. Semesteräventyr tillsammans med familjen.

För de allra flesta något efterlängtat. Men det finns de som inte ser fram emot sommarlovet. De som förknippar sommarlov med stress, ensamhet och utanförskap.

En mamma beskrev det som att hennes familj är drabbade av sommarlovet. I hennes fall är sommarlovet en påminnelse om det som hennes familj inte kan göra och om det hon inte kan ge till sitt barn. Barns sommarlov är 12 veckor. Föräldrars fyra. En omöjlig ekvation för många ensamstående.  

Och sommarlovet slutar inte när sommarlovet är slut. För väl tillbaks i skolan så ställer lärarna frågor till barnen vad de har gjort under lovet. En och en får de berätta inför de andra. Det är vid dessa tillfällen som orättvisorna blir tydliga. Då utanförskapet etsar sig fast.

I förra veckan var jag och min kollega Mattias inbjudna till en dialog på Rosenbad. Tillsammans med Barn- och äldreministern Maria Larsson, Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och en rad organisationer som arbetar för barns rättigheter i Sverige samlades vi kring temat barn i ekonomiskt utsatta familjer. Och något som lyftes återkommande gånger under dagen var just vikten av barns fritid.

I sommar arbetar Erikshjälpen tillsammans med Vetlanda kommun och fotbollsskolorna för att fler barn ska få möjligheten till att spela fotboll. Erikshjälpen stödjer även läger för ensamstående föräldrar och deras barn. Och genom våra samarbetsorganisationer ordnar vi sommaraktiviteter för barn som lever med en missbrukande förälder eller som har en förälder i fängelse.

Erikshjälpen vill nämligen arbeta för att alla barn ska kunna se fram emot sitt sommarlov. Att det inte ska finnas några barn som får ont i magen och som slingrar in sig i lögner om att de inte vill åka på läger. Fast de så innerligt vill, säger de till fröken och till sina kamrater att lägret ändå verkar vara dödens tråkigt. Som säger att de inte vill för att de vet att mamma och pappa ändå inte har råd.