En av de första sakerna vi lade märke till när vi kom till Benin var hur väluppfostrade barnen är och vilken respekt de visar de vuxna. Vi lade dock också snabbt märke till hur socialt accepterat det är att slå barn.
Det är tillåtet för föräldrar att slå sina barn, men skolaga är förbjuden. Det är dock ändå vanligt att lärare slår sina elever.
Det är lätt att glömma bort när man är i Sverige, men det är bara i en liten del av världens länder som barnaga är helt förbjuden. Det är en lång väg kvar till ett totalt förbud i Benin. Det är också en lång väg kvar till att människor ska förstå varför man inte ska slå barn och framför allt, vad man ska göra istället. Det är den frågan som återkommer hela tiden när vi pratar om barnaga här: Hur ska man kunna uppfostra barnen om man inte får slå dem?
Min praktikantkollega Alice och jag berättade för några veckor sedan att det är helt förbjudet att slå barn hos oss och att vi aldrig någonsin blivit slagna. Det här var något som fascinerade våra kolleger oerhört, och efter det har de berättat om detta för människor till höger och vänster. Bland annat tog en av dem, Nicolas, upp det när han och jag hade ett möte om barns rättigheter med kristna präster och pastorer. Reaktionen från en av dem var följande: “Vi får slå henne (mig alltså) innan vi går härifrån, så att hon vet hur det känns!” Det var menat som ett skämt, men jag lyckades inte ens få fram ett leende. Det fanns en underton av allvar, en underton som osade oförståelse: Varför skulle vi inte slå våra barn?
Vid ett annat tillfälle berättade en annan kollega, Marguerite, det här för sin pastor och hans fru. Då dök det upp en fråga i Marguerites huvud som hon passade på att ställa till oss: “Men hur kommer det sig att alla era filmer är så våldsamma då?” Vad skulle vi svara på det? Vi fick fram något om att det bara är fiktion. När vi hade tid att tänka efter lite senare insåg vi att alla filmer vi sett gå på tv här har varit amerikanska filmer, dubbade till franska, av det allra våldsammaste slaget. Bara en liten del av vår verklighet når fram hit, på samma sätt som bara en liten del av den afrikanska verkligheten syns i media hos oss.
Ida Jansson, Erikshjälpens praktikant i Benin