I fredags träffade jag barn som deltagit i ett utbyte med en skola i Sverige. Barnen går i femman och sexan. De bor på landsbygden i Uganda. I deras vardag hämtar man vatten vid en brunn och det är inte någon som har elektricitet just här. De bor på en ö och familjerna lever av jordbruk och fiske.
Jag frågade barnen som deltagit i utbytet vad de tyckte var intressantast att se i Sverige. Raymond var mest fascinerad över maten. Sen var det kul att spela fotboll med andra.
– Vädret, sa Priscilla. Och annars var det bästa att få bli kompis med andra barn och få gå i deras skola.
Priscilla tyckte det var konstigt att barn åkte bil till skolan.
Och nu sitter jag i Kampala där det finns många barn som skjutsas av sina föräldrar till skolan. I hemmet jag var på lördagen ägnade barnen ganska många timmar åt Disney Channel. ”Sofia den första” var favoritprogrammet. Så hör man en vuxen säga:
– Det är bra med tv så man får lite gjort, men de borde snart ut och leka.
På eftermiddagen gjorde barnen trolldeg. Det kunde varit i Örebro.
Och för att ytterligare få en annan verklighet i Kampala träffade jag en kvinna som bor med sina fyra barn i ett hus på 2 x 2,5 meter. Eller sämre vedskjul skulle man kunna säga. Jordgolv och hål i taket. Hon driver frisersalong i samma hus. Hur hon lyckas vara välklädd i den leran är otroligt. Den verkligheten hade varit svår för barnen på ön att förstå.
Att verkligheten skulle vara lika för alla tror jag inte på. Människor är olika. Men barn som växer upp i ett skjul med jordgolv eller barn som inte får plats i skolan är en verklighet som behöver förändring. Så den verkligheten beskriver vi men får inte glömma att berätta om det som fungerar.
Just nu är det gräshoppsäsong i Uganda. Gräshopporna kommer i horder, friteras och säljs. Det blir en bra inkomstkälla för fattiga familjer.