Så var det återigen dags för ett nytt år. Tiden går verkligen fort! Jag vet inte om du brukar avge några nyårslöften? Jag har själv ganska svårt för nyårsfirandet generellt då jag tycker att det alltid blir så mycket fokus på allt bra som ska komma framöver, allt man ska göra under det nya året och allt som kommer att lösa sig då. Jag är inte säker på att det alltid är så. Det finns mycket i världen och i våra egna liv som inte kommer att lösa sig nästa år bara för att det blir ett nytt år.
Men om det är något jag skulle vilja lova mig själv inför det nya året så är det att bli bättre på att se mina medmänniskor och ta tid för dem. Att bli bättre på att dela livet med människor runt mig, ta del av deras liv och tillsammans kunna hjälpas åt. Jag är säker på att ensam inte är stark och jag tror att vi kan hjälpa varandra på flera olika sätt.
Mitt jobb handlar om att möta människor i svåra och utsatta situationer. För mig ger det perspektiv på mitt eget liv, men samtidigt så slås jag så många gånger av att även fast de yttre livssituationerna kan se så olika ut så är människorna jag möter ganska lika mig själv. Jag kan känna igen mig i dem och dem i mig.
Under en av mina senare resor förra året så mötte jag en man som berättade om sin sorg över att ha mist sin fru i cancer. En sorg som sträcker sig över allt annat. En sorg som aldrig försvinner även fast livet går vidare. Trots att jag själv inte varit med om exakt samma sak så har jag liknande erfarenheter som jag kan relatera till. På grund av det kunde vi mötas i ett jättefint samtal om hur det är att bära sorg och hur man får livet att gå vidare trots att det stundtals känns omöjligt.
Ibland behöver det inte vara krångligare än att bara bli lite mer mänsklig. För om vi ser förbi yttre omständigheter så är vi trots allt människor som alla känner glädje, sorg och allt däremellan. Genom att ta del av andras liv blir jag mer ödmjuk. Det finns så mycket som händer oss som vi inte kan bestämma över. Men samtidigt känner jag också en stor respekt för människor som på olika sätt kämpar i sina liv och framförallt känner jag ett ansvar att göra vad jag kan för människor som jag möter. Låt oss tillsammans bli bättre på att se våra medmänniskor, att inte kategorisera varken varandra eller varandras situationer utan möta varandra där vi befinner oss och på så sätt skapa ett varmare klimat runt oss och i vårt land!
Foto: Bengt Öberg