Jag hittade en bok på biblioteket med titeln ”Tacksamhetens bortglömda konst”. Den bjöd på trevlig läsning, men framför allt är det titeln som stannat kvar hos mig. Jag känner att titeln har mycket att säga många av oss människor i den så kallade västvärlden. Det är lätt att glömma bort att vara tacksam, trots att det finns så mycket att vara tacksam för. Gnäll får ofta stort utrymme i våra samtal medan orden av tacksamhet är få.
När denna text skrivs är det fortfarande förmiddag och trots att jag inte varit uppe så många timmar finns det redan mycket att vara tacksam över denna dag: att jag fick vakna efter en ostörd natts sömn, att jag kunde äta så mycket frukost jag behövde, att jag kunde ta på mig en varm jacka så att jag slapp frysa när jag gick ut, att jag kunde ta mig till jobbet utan att behöva vara rädd, att jag har ett jobb som känns meningsfullt och som ger mig en stabil inkomst, att det finns människor runt omkring mig som visar mig både respekt och värme, att jag fritt kan dela mina tankar i detta blogginlägg.
Jag tror att tacksamheten gör något positivt med mig som människa. Mycket av det jag är tacksam för är dessutom saker jag inte själv har kunnat påverka speciellt mycket, de har bara givits mig.
Tyvärr fungerar inte vår värld på ett sätt som gör att man alltid kan vara tacksam över det som sker. Jag tycker att det kan vara befogat att bli både arg och besviken. Jag tycker att vi bör reagera på sådant som inte är bra. Förhoppningsvis kan ilska och frustration omvandlas till handling som gör att problem åtgärdas och negativa skeenden förändras. Där behöver vi alla hjälpas åt och förhoppningsvis kan vi skapa förändring som leder till något bättre, något att vara tacksam över.