Jämställdhet – och hur vi kan nå ett mer jämställt samhälle – har debatterats flitigt i Sverige den senaste tiden. Både före och efter valet. Som småbarnsmamma har jag nyfiket hängt med i diskussionerna om bl.a. föräldraförsäkringen och hur det ojämna uttaget av föräldradagar påverkar jämställdheten.
Själv vill jag väldigt [highlight]gärna se ett mer jämställt samhälle[/highlight] och tycker det är tråkigt att mammor och pappor fortfarande inte delar mer lika på föräldraledighet, vab och arbete i och utanför hemmet. Samtidigt slås jag gång på gång av hur den här debatten ofta saknar barnperspektiv. Vi pratar om hur vi ska få fler kvinnor att jobba heltid, att alla måste kunna göra karriär, hur vi ska minska inkomstklyftorna och få ett jämnare uttag av föräldradagar. Men hur barnen påverkas av eventuella reformer verkar många tycka är mindre viktigt?
[highlight]Vi får inte glömma bort barnperspektivet[/highlight] när vi diskuterar jämställdhetsfrågorna! För i många av frågorna är barnen och deras behov faktiskt centrala. Vi kan till exempel inte genomföra reformer i föräldraförsäkringen utan att först mycket noggrant ha tänkt igenom, diskuterat och analyserat vad konsekvenserna för barnen kan tänkas bli. Vilken typ av förändringar tjänar de på, vad förlorar de på?
Hur påverkas barnen om vi individualiserar föräldraförsäkringen? Hur påverkas barnen om alla småbarnsföräldrar börjar jobba heltid? Hur påverkas barnen om vi stramar åt reglerna kring föräldraförsäkringen så att det blir omöjligt att ta ut obetald föräldraledighet och samtidigt behålla sin sjukpenninggrundande inkomst? (ett förslag som diskuterades för några veckor sedan).
Jag tycker det är jättebra att vi vrider och vänder på olika lösningar. Att det kommer nya förslag på hur vi kan skapa ett mer jämställt samhälle. Men – och det är ett stort men – i vår iver att skapa det här samhället får vi inte glömma bort barnen och deras behov!