Ni som läst mina tidigare blogginlägg vet att jag för närvarande befinner mig i Kambodja som praktikant på organisationen M’lup Russey. Jag har hittills berättat om två av organisationens fyra projekt och tänkte nu berätta om det tredje projektet som arbetar med samhällsfrågor. Under en veckas tid fick jag följa med organisationens samhällsteam till provinserna Battambang och Siem Reap. I dessa två provinser har M’lup Russey varit med och startat upp självhjälpsgrupper och stödgrupper i flera byar. Jag har varit med och besökt tre av dessa grupper, en självhjälpsgrupp och två stödgrupper.
Stödgrupperna består av nyckelpersoner från byarna som ofta kommer i kontakt med övriga bymedlemmar, ett exempel på en nyckelperson är bychefen. När jag var och besökte en av stödgrupperna skulle de ha en utbildningsdag i genus och förutom byns nyckelpersoner deltog också byns familjefokusgrupp. Jag fann det mycket intressant att de skulle ha utbildning i genus och jag hade inte förväntat mig det. Återigen blev jag överrumplad av mina egna fördomar. I Sverige har jag själv fått utbildning i genus och hur det är kopplat till mitt yrke inom socialt arbete. Att jag ca ett år efter den utbildningen skulle sitta på landsbygden i Kambodja och delta i ytterligare en utbildning i genus ur ett helt annat perspektiv hade jag aldrig förväntat mig. Ibland kan livet verkligen överraska en! Utbildningen var dock på khmer så jag kunde tyvärr inte hänga med i den omfattning som jag egentligen skulle ha velat, men jag kunde i alla fall förstå grundkonceptet.
Tanken är att stödgrupperna efter avslutad utbildning tillsammans ska göra en plan för hur de ska kunna sprida vidare det de lärt sig till resten av bymedlemmarna. Anledningen till att utbildningen handlade om just genus var för att stödgrupperna bättre ska få förståelse för hur genus påverkar deras vardag och vad genus faktiskt har för betydelse i olika situationer. Utbildningen öppnade också upp för diskussion kring exempelvis genus betydelse i samband med våld.
Grundidén med dessa stödgrupper är att stärka nyckelpersoner i samhället så att de sedan i sin tur bättre kan stödja och hjälpa byns familjer i olika slags krissituationer. Genom olika utbildningar försöker M’lup Russey skapa medvetenhet kring vad ett barn har för behov och hur man bäst ser till dessa. Kunskapen sprids i hopp om att familjer i byarna väljer att ta hand om sina barn på egen hand istället för att placera dem på barnhem. Samhällsteamets arbete uppmuntrar nyckelpersoner i samhället att ta ansvar över bymedlemmarna och att försöka stötta dem med hjälp av resurser i närområdet. Det handlar också om att öka medvetenhet om varför familjebaserad vård är att föredra framför institutionsvård. Till skillnad från myndighetsteamet som jag berättade om i förra inlägget vänder sig samhällsteamet direkt till de människorna som det faktiskt handlar om och förser dem med den kunskap som behövs för att förhindra att barn placeras på barnhem.
Om M’lup Russeys fjärde projekt; ungdomsteamet, som arbetar direkt mot de ungdomar som har bott eller fortfarande bor på barnhem, kan du läsa mer om på M’lup Russeys hemsida: www.mluprussey.org.kh
Emma Boquist, praktikant för Erikshjälpen i Kambodja, vår/sommar 2014