Under de senaste veckorna har vi på internationella avdelningen arbetat med att ta fram nya landstrategier för våra respektive ansvarsområden. Detta för att bättre kunna överblicka och verka för långsiktig och strategisk utveckling tillsammans med våra partnerorganisationer.
Förutom att fundera över och analysera våra partnerorganisationers förmågor och möjligheter under kommande år har vi även tittat på den allmänna situationen i landet. Vilket när man sitter på andra sidan jorden ganska snabbt leder in i en djungel av statistik och långa rapporter. Det som genast slår mig är hur otroligt sorglig bild man får av de afrikanska länderna om man bara utgår från den statistik som finns tillgänglig. Till exempel är det så att medan bara tre av 1000 barn i Sverige avlider innan fem års ålder så har man i Mocambique en situation där 130 av 1000 barn inte lever till sin femårsdag. Man kan inte låta bli att slås av vilken fruktansvärt orättvis värld vi lever i…
Men är situationen så hopplös som det kan kännas när vi tittar på statistiken? Det finns faktiskt statistiker såsom Hans Rosling som väljer att se på statistik på ett annat sätt. Via projektet Gapminder tycker jag att han företräder en väldigt positiv syn på statistik. Istället för att bara fokusera på hur situationen är nu så försöker Gapminder även visa att världen faktiskt kan och håller på att förändras.
För att inte tappa sugen mitt i all negativ statistik skulle jag därför vilja råda er att titta på filmen som ligger som en länk nedan. Den förvränger inte statistiken men hjälper oss att inte bara fastna i hopplöshet inför framtiden.
Hans Rosling, Gapminder. ”200 länder, 200 år, 4 minuter”
Fortsätt gärna diskussionen angående statistik och utvecklingen i världen i stugorna eller via våra kommentarsfält nedan.
Ja, som så mycket annat är väl statistik framförallt ett redskap. I sig ganska harmlöst, men man får hålla ögonen på användaren! Samma siffror som t ex förklarar att globaliseringen dramatiskt ökat klyftorna i världen kan ju lika slagkraftigt användas för att bevisa dess motsats. Oavsett om man tillhör Roslings glada gäng, eller någon av domedagsprofeterna så gäller det verkligen framförallt att försöka se människorna, lära känna några få i alla fall, dela livet och vara vaksam på sitt eget hjärta – att det inte stelnar…