Greg Mortenson är på väg att bestiga K2, världens näst högsta berg. Men på vägen upp går något fel och han tvingas avbryta. I väldigt dåligt skick staplar han in i en liten pakistansk bergsby där han sedan stannar i ett antal veckor för att återhämta sig. Över en mängd koppar te börjar Greg föra samtal med byborna och sakta börjar han bli medveten om vilka utmaningar som finns i byn. Värst upplever han situationen för barnen som sitter utomhus (ibland i extrem kyla) och ritar i sanden för att lära sig räkna och skriva. Precis innan han beger sig från byn avger han ett löfte: han ska komma tillbaka och bygga en skola.
Greg reser tillbaka till USA och påbörjar ett arbete för att få in de pengar han behöver för att bygga en skola. Insamlingen går trögt och det blir ett slitsamt år innan han återvänder till byn. Bergsbyn ligger väldigt isolerat och det tar flera dagars resa från närmsta stad, men till slut kommer han fram med allt byggmaterial. Greg är ivrig och frustrerad och vill så snabbt som möjligt komma igång. Han sätter sig ned tillsammans med byborna för att lägga upp strategin och i samtalet så kommer det fram att för att kunna börja bygga skolan så behöver de först bygga en bro…
Berättelsen är tagen från boken ”Tre koppar te” som bygger på en verklig berättelse. Jag har inte läst ut boken än utan är någonstans mitt i men den är hittills väldigt inspirerande och jag fascineras över människors vilja att skapa en förändring! Det finns också flera paralleller som jag kan dra till mitt egna jobb. En sak som verkligen slår mig är vikten av en tydlig delaktighet i projekten för människor man vill skapa en förändring för. Erikshjälpens arbete handlar om att göra det bättre för barnen och deras delaktighet i våra projekt är därför väldigt viktig. Hade inte Greg bjudit in till ett samtal så kanske det hade blivit en skola som ingen hade kunnat ta sig till, för att det saknades en bro. Det är viktigt att börja i rätt ände, och vilka vet detta bättre än människorna och barnen själva! Genom att bjuda in målgruppen så skapas också ett större ägandeskap, vilket är väldigt viktigt för att kunna skapa en förändring på lång sikt.
Ibland kan det ta längre tid och det kan skapa frustration att ge utrymme för delaktighet. Men samtidigt, vem vill stå med en fin skola som ingen kan ta sig till? Ibland kan det behövas många koppar te för att komma fram till den bästa lösningen – men jag är övertygad om att det är värt det!