Trafiken var något som förvånade mig mest när jag först kom till Kambodja och det är något som fortfarande förvånar mig för var dag som går. Som kambodjan äger man antingen en moto, alltså en moped, eller en jättestor SUV som man utstyrslar för att kunna synas bättre med blåa ljus. Men just att synas gör man ändå bland små mopeder samtidigt som världen utanför inte längre verkar lika högljudd eller dammig. Tillvaron inne i bilen inviger istället en känsla av att man är trygg från kaoset utanför och har tagit avstånd. Men samtidigt finns det fortfarande en verklighet där ute som man inte kan fly från. När man befinner sig på andra sidan så ser man alla de hundratals människor på sina motos och ibland även fyra personer på en och samma. Kvinnor som sitter bakom föraren kan sitta och sms:a i lugn och ro medan ett tjugotal mopeder samlas i en klunga för att korsa vägen på en och samma gång. Detta tålamod och lugn som finns visar på en struktur som man inte riktigt ser vid första anblicken, men som sakta uppenbarar sig med tiden.
Bristen på säkerhet leder samtidigt till många olyckor och speciellt på kvällarna när belysningen är sämre och flera kör berusade. Något som kan liknas vid en trafikpolis finns dagligen på gatorna men han skulle lika gärna kunna vara någon annanstans för att ingen verkar lyssna. När jag frågar min handledare under ett tillfälle vad han själv tycker bör förändras så säger han tydligt att det är attityden hos kambodjanerna själva som är problemet. För man kan tänka sig att det inte spelar någon roll hur många hjälmar man har hemma om man inte gör ett aktivt val av att ta på sig dem också. Och samtidigt som jag håller med så är det ganska tydligt redan från början att kambodjanerna är modiga som få, och både i trafiken samt på landsbygden så ser man alltid kvinnor och män som utför de allra svåraste sysslorna utan rädsla.
Det som sakta blir en uppenbarelse i och med kulturkrocken är att även om säkerheten inte är prioriterad och olyckor sker, så är det helt fantastiskt att se hur orädda alla är i en annan kultur än den man är van vid, och hur det ena hör ihop med det andra.
Caroline Karavoulias, praktikant Kambodja