Det närmar sig midnatt den 9 april och vi ska ut på gatorna och se till våra gatubarn. Var sover de, var håller de till efter mörkrets inbrott?
Vi åker till Masakas slum “Nyendo”, till den lokala polisstationen. Får eskort av två polismän när vi ger oss iväg. Strömavbrottet gör natten ännu mörkare. Ficklampor vore ju bra konstaterar vi, då vi tafatt lyser oss fram men mobiler. Socialarbetaren Richard berättar att det är extra kyligt denna tid på året, då regnperioden är kommen. Själv har han tagit på sig tre jackor. Kan väl inte riktigt hålla med om kylan, då jag tar av mig mössan och knäpper upp regnjackan.
Det smäller till, ett skrik och ett gatubarn springer förbi i ett rasande tempo, försvinner när han omfamnas av natten.
Och så, på en veranda, inklämd mellan staplar av tegelsten, ett sovande barn. Vi väcker honom försiktigt och hör oss för hur det står till. Visar sig vara ett av våra centerbarn, och vi uppmanar honom att fortsätta komma dit.
Lite längre bort i en korsning står en container vid sidan av vägen. Fem barn ligger inklämda under den stora kolossen till skydd mot regn och kyla. Några av dem bara iklädda t-shirts. De har lagt sig i fosterställning med t-shirten som en sovsäck runt sig. Vi pratar med dem, yrvakna kommer de fram ur sitt gömställe. Några av dem är nya på gatan. Vi berättar om C.R.O (Child Restoration Outreach) och centret som vi har. Uppmuntrar dem att komma till oss. Nattpatrullen fortsätter, hittar ett par barn till. Många barn har inte lagt sig än och vi bestämmer oss för att återvänta hem. Till säng och täcke. Verkligheten rakt i ansiktet…
Johannes Norberg
Praktikant på Child Restoration Outreach, Uganda.