Jag har ett roligt och spännande arbete. Jag ställs inför många utmaningar och varierade arbetsuppgifter. Men det är inte varje dag jag får förmånen att prata inför en stor grupp med fyra- och femåringar. Helt klart en rolig utmaning! Man vet liksom inte vad som ska komma upp.
Det var temavecka på sonens förskola. Den här gången hade de fyra olika länder i fokus, där Kenya var ett av länderna. Jag blev inbjuden för att jag besökte landet i början av året och fick möjligheten att berätta om hur livet är för barnen i Kenya. Vi pratade om skillnader men också om likheter och om vilda djur förstås. De hade både kloka och roliga funderingar och kommentarer.
Jag berättade om hur Erikshjälpen en gång startades, av ett barn som hette Erik, och att han ville hjälpa andra barn trots att han själv var sjuk. Då var det en pojke som sa:
– Det är inte bara Erik det är synd om. Jag har också varit sjuk. Jag har till och med kräkts!
Jag visade bilder på barn som går i skolan ute på landsbygden, på en mycket enkel massajhydda gjord av lera och vi pratade om vad som behövdes för att kunna odla. Fotosyntesen hade barnen stenkoll på! De visste att det fanns mycket sol där, men kanske inte lika mycket om bristen på vatten. Jag berättade om olika sätt hur man kunde samla upp vatten. Vi pratade också om att man tycker om olika mat och att vissa grönsaker kan smaka konstigt innan man har vant sig. Och så är det ju för barnen i Kenya också.
Jag hoppas barnen lärde sig något, själv gick jag i alla fall därifrån mycket berikad!
