Ibland får man gå tillbaka till skolbänken, heter det. På min senaste resa har jag fått lära mig nya saker. Att besöka våra projekt ger alltid nya perspektiv.
Jag har nyligen besökt några av våra projekt i Västafrikanska Benin. Där jobbar vi mycket med barns rätt till skola och med problematiken kring tvångsgiftermål. Vi stannade under en dag i byn Ouangou. Bland annat fick jag vara med på ett möte med en föräldraförening. En av dem som pratade var en änka som hade fem barn som gick i skolan i byn. Jag sa till min kollega Peter, som är chef för vår programavdelning, att henne ville jag gärna prata med sen.
Genom Peter, som kunde prata franska med kvinnan, fick jag veta att hon blivit bortgift som mycket ung. Det är ganska vanligt att unga flickor rövas bort och måste gifta sig med män som är 30 eller 40 år äldre än de själva. Förutom de uppenbara problemen i detta skapar detta även en snedbalans i samhället. Det var det som blev min nya insikt, en av många, på denna resa. Eftersom flickorna gifts bort så unga, och männen ofta har fler än en fru, finns det många som tidigt i livet blir änkor. De blir ensamma med hela försörjningsbördan, och eftersom männen vill gifta sig med yngre kvinnor, finns det inte någon som kan tänka sig att gifta om sig med änkorna.
Vi behöver alla sätta oss i skolbänken igen, då och då. Och i Benin jobbar vi inte bara med att fler barn ska få gå i skolan, vi arbetar även med att skapa forum för diskussion för föräldrarna. På så sätt kan vi, långsiktigt, arbeta med att förändra synsätt och attityder.
Jag ser fram emot min nästa nya insikt.