Ett första intryck

Så står vi på flygplatsen i Uganda med nästan ett dygns resande bakom oss. Nattluften är varm och tillsammans ska vi nu spendera en första vecka i Kampala innan vi beger oss ut till våra olika projekt. Målet för mig och Sofia Häggmyr är Bussi Island, en ö belägen i norra Viktoriasjön.
 

Från Entebbe går träbåtar mindre regelbundet fram och tillbaka och det är i en sådan vi en vecka senare tar oss fram över de böljande vågorna. Från hamnen på ön går turen vidare på boda-boda. De röda vägarna tar oss genom ett landskap som påminner om regnskogen i Universeum eller något taget ur en film. Träd och växter vi aldrig ens skulle kunna gissa namnet på bildar tillsammans med ananasodlingar, banan- och kaffeträd en fantastisk grönska. Kor och getter betar enskilt längs vägen, en kvinna balanserar en dunk vatten på huvudet. Luften är varm och mitt blonda hår fladdrar i vinden, något som tillsammans med vår ljusa hud gör att barn kommer springandes från husen eller längs vägen med skrik och glada tillrop. Ordet ”mzungo” (vit person) ekar mellan träden och följer oss ända fram till Bussi Junior School. Här går idag ca 330 elever, och det är också här som vi ska tillbringa nästan fyra månader genom Erikshjälpens praktikantprogram.

Samhället på Bussi Island är styrt av gamla traditioner och eftersatt när det kommer till utbildning och försörjning. Befolkningen på ön som uppskattas vara runt 35 000 till antalet lever främst av fiske och odling. Majoriteten lever utan elektricitet och ingen har tillgång till rinnande vatten. Jag och Sofia bor i en av lärarbostäderna, som har försetts med solpaneler vilket gör att vi för det mesta har elektricitet under dygnets alla timmar.

Vatten hämtas i en brunn och kokas innan det kan användas som dricksvatten, maten lagar vi på gasspis när vi vill ha omväxling från den posho med bönor som dagligen serveras på skolan. Vill man duscha fyller man en hink med vatten, behöver man gå på toa beger man sig till ett hål i marken.

Det är en underdrift att säga att mycket är annorlunda från vad man är van vid, men är det något man inser efter några veckor på skolan och på ön är det att människorna är desamma. De flesta delar samma mål och drömmar som en själv, och alla kan vi lära oss något av varandra. Vi har fått det bästa välkomnandet vi kan få, och jag har en stark känsla av att vår tid här kommer att bli full av upplevelser, skratt och erfarenheter.

//Rebecca Sigfridsson