Innan jag hade barn tyckte jag nog ofta: ”Hur svårt kan det vara?” Medan vännernas barn matvägrade och bråkade tänkte jag att mina barn (om jag nu skulle få några), kommer minsann äta sina grönsaker, vara sociala och gå och lägga sig i tid. Det är väl bara att sätta ner foten och visa var skåpet ska stå? Nu vet jag bättre. Nu har jag egna barn.
Barn låter sig inte gärna kontrolleras. Tvärtom – om jag håller hårt i tyglarna tenderar jag bara att tappa all kontroll. Om jag säger: ”Nu slutar du omedelbart!” så garanterar det ofta en destruktiv fortsättning. Men har jag modet, och tålamodet, att ta ett steg tillbaka, inbjuda till dialog och låta mitt barn tänka själv så blir ofta resultatet fantastiskt mycket bättre.
I mitt arbete, både på Erikshjälpen och som lärare, har jag så många gånger upplevt de där miraklerna när människor plötsligt börjar växa. Det är det bästa jag vet! Det går aldrig att ”kontrollera”. Men i rätt tid och rätt miljö så drabbas människor liksom av växtkraft som kommer inifrån, och det är något väldigt heligt över att få dela de processerna. Människor ändrar inriktning för sina liv, får mod att stå upp, medel att leva ett värdigt liv eller viljan att förlåta. Förändringarna kan se väldigt olika ut. Men de kommer alltid inifrån, även om incitamenten kan komma utifrån.
Vissa dagar med vår tvååring känns bara som en långdragen ”viljornas kamp”. Och ibland känns det faktiskt på liknande sätt med vårt arbete. Men så inträffar saker som gör att man får helt nya perspektiv och som får alla ens grubblerier att drunkna. Så var det häromkvällen. Vår tvååring skulle gå och lägga sig, och jag sa som jag brukar: ”Sov gott, August. Mamma älskar dig!” Och så kom svaret, för första gången någonsin: ”Mamma, jag älskar dig också” – och så en kram på det. Det är i de stunderna som marken rämnar under fötterna, alla tankar skingras och endast ett blir viktigt.
Att arbeta med människor är oberäkneligt och tålamodsprövande. Vi är inga ”input/output” -maskiner. Om man stoppar i en femma finns det inga garantier för att det kommer ut något kinder-ägg. Men genom att skapa vettiga levnadsvillkor för människor kan vi få vara med och se när undren sker, när människor lär sig att tänka, älska och leva goda, riktiga liv.