Jag lyssnade på Thomas Hammarberg i radio häromveckan och då berättade han om Janusz Korczak. Det lät ytterst intressant, så jag letade vidare om uppgifter på Janusz. En man som föddes 1878, var jude och bodde i Polen. Han var läkare och pedagog. Så småningom lämnade han jobbet som läkare på barnsjukhuset i Warszawa och startade istället två barnhem för föräldralösa barn, ett för de judiska och ett för de kristna barnen. Janusz bildade aldrig egen familj. Som han själv skrev i ett brev ”En slav har ingen rätt att få barn, särskilt om han är jude i Polen under ryskt överhöghet. I augusti 1942 tvingade tyska nazitrupper de 200 barnen samt personal, inklusive Janusz, på ett tåg till förintelselägret i Treblinka. Janusz följde barnen in i döden.
Janusz hade mycket tankar kring barns utveckling och barns rättigheter. Han hade ett tydligt budskap om hur viktigt det är att visa respekt för varje enskilt barn. Barn har rätt att bli tagna på allvar och att mötas av ömhet och respekt. Och han hävdade att barnen inte är morgondagens människor utan dagens.
Vi är många som är imponerade av vår grundare Erik Nilsson. Hur han, trots att han hade så många odds emot sig, alltid stod på barnens sida. Han var blödarsjuk men hade blick och hjärta vända utåt, mot andras behov. Erik och Janusz hade mycket gemensamt. Trots svåra förhållanden och personliga umbäranden var barnens framtid och utveckling det viktiga. Något för oss individualistiska svenskar att tänka på.