Jag blir så innerligt glad och inspirerad av att det finns så många fina människor som inte enbart tycker synd om utsatta barn i världen utan tar steget fullt ut och gör något. Vem har inte tagit del av någons livsöde. Suckat, skakat på huvudet och känt maktlösheten lägga sig som en tung filt över axlarna. Jag är den första att erkänna att jag ibland istället gått till skafferiet och tagit en mörk chokladbit i hopp om att livet ska kännas lite bättre. För mig kanske, men knappast för de andra där ute. Men så ibland. Känslan av vrede, passion, sorg och kärlek, full av handlingskraft. Så här får det inte vara och så… så gör man faktiskt något.
Det kom in två 12-åringar till kontoret i Holsbybrunn för någon vecka sedan, Tess Näsström och Hannah Gustafsson. De hade stått utanför ICA i Vetlanda i två veckor och skramlat bössor för att samla in till Erikshjälpens arbete i Rumänien. 2 500 kr samlade de in, pengar som räcker till att försörja 18 fattiga familjer i Rumänien med ved i en hel vecka.
Vi fick en rapport från läraren Jonas Tackerudh. Han berättade om klass 7A på Domarhagen i Avesta som samlade in pengar till Erikshjälpens arbete. Enligt honom hade han aldrig sett något liknande av engagemang för något. De fixade sponsorer och sålde lotter m.m.
Den unga killen Johannes, en eldsjäl som gång på gång åker ut tillsammans med en kompis och berättar om Erikshjälpens arbete då Roland Utbult håller konserter till förmån för Erikshjälpens arbete.
En tjej som på Erikshjälpens Facebooksida berättade att hon gjort en virkblogg där hon sålde sina alster till förmån för Erikshjälpens arbete. Vilken lysande idé!
Listan kan göras lång.
Glädje, ljus och hopp. Det finns många som verkligen gör något. Och det är glädje som helt klart är mer långvarig än aromen från en mörk chokladbit.